Om dunkel stig i mångmilaskogar förtäljs i bergasagan

En snårig led som kantas av gyger som har blivit til sten

I grenars verk av vindars iver höres ödslig klagan

Vad lurar bortom nästa krök, bortom irrblossken?

Din rädslo äro större än att bliva rovdjursföda

När du trampar stigens väg i mystisk labyrint

I ringlande vandring svår, en ändlös trälamöda

Genom kitteldalens djup upp mot högan klint



Vid dess slut den digra skugga fägnar mänskligt öga

Lockar trolskt i aftonbärgring med borglik silhuett

Med vindbrygga över vallgrav tornen prålar höga

Som från en fyr det starka ljusspel äreporten beklätt

Ett avskorligt kungadöme i molnens vida kappor

Nedanför nu synes vandra midnattflammans hov

Tunga steg uppför bergets forna tempeltrappor

När drängsol går i himlen högt, de prisar nattens lov



I trollslottet

Trollslottet, sagovindars boning

Trollslottet

Trollslottet



Skuggornas runokväde ifrån denna klunga

En dyster hymn av malmklangsstämmor ifrån hedna valv

De grymvulna urtidstroll i norränt mål nu sjunga

För denna urlivsformens väsen själva berget skalv



Som villebråd i stenlagt rike nidfullt du beskådas

De omvända synens bilder, även dina ord

Och aldrig skall du från urtidsborgens klor benådas

Ty du bjöds på glömskebrygd vid trollkungens bord



I trollslottet

Trollslottet, sagovindars boning

Trollslottet

Trollslottet