Fru Bast hälsade på när natten fri från alla domedagsdressyrer

månen stod i zenit över ån

I Dionysos vinkapell satt älvorna och skåla med satyrer

och vi hylla vår förgängelsedemon

det var sommar och du skulle härifrån

och jag såg bjälken i mitt öga men sån insikt hjälper föga

när Freja plockat ut sitt honorar 

Då vill man skrika börja om och stanna kvar

men vem hör en sådan sliten kommentar?

inga svar

men stjärnor föll och älvor höll oss fångna i ett avsked under månen

domedagsprofeter satt och grät

och orden om försoning fick sitt liv som aldrig hörts i telefonen

en kyss i Dionysos téte-a-téte

ett snedsteg av förlåt som jag förlät

för månen har en kraft som förnuftet aldrig haft och aldrig får

och då går det som det går

sen vill jag skriva allt jag sett så nån förstår

fast inga toner kan förklara hur jag mår

och det blev sent och det blev tyst

och när Bacchus hade kysst oss blev du rädd och jag blev stel

och du sa allt det här är fel

men alla älvor höll oss kvar och nu var döden uppenbar vid vårat avsked under månen

och timmarna vi hade och som gick försvann med tanken bort i dimman

vi vände innan Venus syntes klart

och landa i en sång med valda ord och såg vår sista vargatimme

satyrer vände hem från fläkt och fart

det va lugnt och tyst men knappast underbart

för är man trött på ensamhet har tystnad mist sin dignitet

nu var vi två men ensamheten gav sig på

och den anföll med ett tal om allt jag inte kunde få

och du såg det men du bad mig inte gå, men förstå

och det vart en sekund av evighet och en sekund av osynliga tårar i Dionysos dissonans

en sekund var klarsynt och förstod att jag var en av tusen dårar som hoppas harmoni och tolerans

men letar så febrilt i älvors dans

så jag gick hem så konsekvent till mig och mina instrument

och sagan fick det slut den skulle ha

men det var sommar då och natten blev ju bra så det va vackert 

men det såg jag först idag

och när jag vandrar ut ikväll till Dionysos vinkapell och ser satyrer höja glas

och älvor dansa i extas 

jag vinglar sakta ner till ån och sönder hälsning därifrån till en drottning under månen