Jag sprang med brisen 

Mot norr den eviga isen 

Jag fan en dalgång 

En massiv spricka 



Måsarna visade vägen ur skyn 

Då mötte jag isen 

Då fann jag hav 

En storm steg ur vågors djup 



En hemlighet om maktens spira 

Urgudar nu ristat genom mej 

Spåret in i isen gick 

Djupt mot dess frusna kärna 



Där den stod evigt stel 

Gick en fåra in med flodens ström 

Ner mot det blå jag vandra 

Isen i mina ådror för dagar tio 



Där fanns en grotta, en faslig sal 

I grottans mitt han stod 

Som djupet kallat up stjärnors ljus 

Krigaren mäktig från rymders sus 



Ur hans frusna hand jag tuggat 

Ett spjut från en ändlös plats 

Ett skirk ett dån från spjutets blad 

Maktens spira med stjärnors rad 



Tusende steg mot jordens yttre 

Från djupet jah ân en gång steg 

Nu grinet ej släckas från detta tryne 

Ett slag nu bådas, snart slutförs allt